Magnus Hennlock växte upp i Strömstad, där närheten till havet blev en naturlig del av uppväxten. Även böcker och matematik fångade tidigt hans intresse.

– Jag var inte så mycket ute på fester med kompisar. Jag satt hellre hemma, läste, programmerade och skrev mina ekvationer på fönstren.

– Mina föräldrar var entreprenörer, så det som låg närmast till hands var att jag skulle ta över pappas företag.

Akademisk bana

Att det ändå blev en akademisk yrkesbana växte fram längs vägen.

–Jag var fascinerad av matte och fysik, men också väldigt intresserad av människor. Frågan var hur jag skulle kunna förena de här intressena.

Kombinationen hittade han så småningom i national– och beteendeekonomi, det senare ett ämne där matematiken möter frågor om hur människor fattar beslut. Studierna tog honom bland annat till en masterutbildning i engelska Loughborough. Därefter fortsatte Magnus till Stockholms universitet och studier i filosofi. Med tiden väcktes också ett nytt intresse.

– Min pappa hade börjat engagera sig i miljöfrågor och investerade i företag som utvecklade ny teknik. Det gjorde att jag själv började söka mig åt det hållet.

Doktorerade

Så småningom fick Magnus en doktorandtjänst vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala och disputerade inom miljö- och resursekonomi.

– Jag hade aldrig tänkt på att doktorera förrän en av mina handledare under masterstudierna sa att jag skulle kunna göra det. Hans ord slog rot och kom att betyda väldigt mycket.

I dag är Magnus ekonomie doktor, forskare och gruppchef på IVL Svenska Miljöinstitutet. Kombinationen av matematik och mänskligt beteende är fortfarande en central del i arbetet.

– Jag har länge intresserat mig för hur människor fattar beslut under risk och osäkerhet. Hur man hanterar och upplever risk kan skilja sig väldigt mycket från person till person.

Aktuellt projekt

Dessa frågor står i fokus i ett pågående forskningsprojekt om klimatanpassning som stöds av LF Forskningsstiftelse.

– Vi studerar hur kommuner och fastighetsägare arbetar med klimatanpassning, vilka riskfaktorer och utmaningar som påverkar detta samt hur risk och ansvar kan fördelas optimalt.

Magnus förklarar att klimatanpassning inte bara handlar om vilka åtgärder som behöver göras, utan också om vem som ska göra vad. När risken för översvämningar och andra klimatrelaterade skador ökar blir frågor om ansvar och kostnader allt viktigare.

– För en fastighetsägare kan det handla om att sätta in en pump eller backventil i källaren eller anlägga skydd mot översvämning. Kommunen beslutar var det får byggas och behöver samtidigt klimatanpassa gator, dagvattensystem, skolor och äldreboenden. VA-bolagen ansvarar för att ledningsnäten klarar kraftiga regn, medan försäkringsbolagen måste ta ställning till vilka fastigheter som kan försäkras och på vilka villkor.
Men det är inte bara ekonomiska kalkyler och bedömningar av risk som styr besluten.

– Beteenden och beslut sker alltid i en social kontext. Hur vi uppfattar och hanterar klimatrisker påverkas av de grupper och sammanhang vi ingår i, exempelvis grannskapet, arbetsplatsen och lokalsamhället. Vi tolkar ofta situationen genom att se hur andra agerar. Människor reagerar inte heller enbart på den objektiva risken. En risk som ligger långt fram i tiden eller som man själv aldrig har upplevt kan kännas abstrakt och därför nedprioriteras.

Slutrapporten är planerad till nästa år.

– Jag hoppas att forskningen ska öka medvetenheten hos de olika aktörerna. Vi siktar också på att ta fram rekommendationer kring regelverk som kan underlätta arbetet med klimatanpassning på olika nivåer i samhället.

Fyrfota assistenter

Forskningen följer Magnus även utanför kontoret. Hemma har han nämligen två trogna forskarassistenter. Deras vetenskapliga meriter är oklara, men namnen förpliktigar, Einstein och Newton.

– Katterna dyker gärna upp mitt i mötena och verkar tycka att skrivbordet är deras arbetsplats. Vid det här laget vet nog de flesta av mina kollegor vilka de är.

När Magnus inte arbetar ägnar han sig åt att renovera huset eller segla

– Jag tycker om att jobba med händerna. Det blir något helt annat än att sitta och tänka. Seglingen fungerar lite på samma sätt. När vinden tar i och vågorna blir allt större finns inte särskilt mycket utrymme för teorier, då handlar det bara om att vara närvarande och göra det som behövs.

På somrarna seglar Magnus ofta längre sträckor och kanske är det ingen slump att en forskare som ägnat så mycket tid åt risk och osäkerhet trivs allra bäst där horisonten är öppen.

– När båten lämnar land och kustlinjen försvinner bakom aktern känner jag mig fri. Att segla på öppet hav är en fantastisk känsla.

Text: Anette Bodinger Larsson