Mobbning skiljer sig från annan kränkning i att det inte är en enskild handling. Istället handlar det om en process, med systematiska och upprepade handlingar mot någon som är i underläge.

– På en arbetsplats tar det tid och arbete att bygga fungerande relationer. Ibland kan det hända att man blir kränkt. Då får man ordna upp det. Händelser som du kan sätta stopp för, eller som upphör av sig själv kan såra oss och göra oss ledsna, men det går oftast över, menar Stefan. Men det får inte bli systematiskt. Om det blir det så ska du prata med din chef. Om chefen inte agerar ska du byta jobb – omedelbart, förklarar Stefan Blomberg.

Ofta förstår inte den mobbade att hen blir mobbad förrän det pågått rätt länge. Stefan tror att det till stor del beror på skam och okunskap.

– Man vill inte se sig själv som ett offer. Därför kan det ha pågått ganska länge innan man accepterar att man är mobbad. Jag tror att det särskilt gäller för män. Ny forskning har nämligen visat att män är något mer drabbade av mobbning än kvinnor, men framförallt att de generellt mår sämre av det, berättar han.

Mobbning börjar ofta med en konflikt, med en kränkning, som upprepas och systematiseras. Det är oftast inte uttänkt utan det bara blir. Eftersom vi människor ibland har en tendens att vara ganska elaka, som Stefan uttrycker det.

Mobbning förekommer på alla typer av arbetsplatser och i alla branscher. Samtidigt menar Stefan att mobbningsprocesser lättare kommer igång på arbetsplatser där det saknas förståelse för att man inte kan bete sig på jobbet som i det privata. Där man är mot sina kollegor som mot sina kompisar, utan hänsyn till att man inte kan välja bort varandra. Där kan det vara normaliserat att skämta på andras bekostnad, eller att ta ut sin egen frustration på andra.

– Med den typen av attityder är det ofta en tidsfråga innan någon far illa, säger han. Särskilt på arbetsplatser där det är vanligt med konflikter och där skulden ofta landar på samma person. Där någon blir hackkyckling eller syndabock för de flesta problem som dyker upp, förklarar Stefan.

Att vara mot sina kollegor som om de är privata kompisar är vanligare i homogena grupper, där man är lika varandra till både attityder och stil. Framförallt om man är tajta med varandra, och kanske umgås även på fritiden. Stefan förklarar att det innebär en stor risk för mobbning av den som sticker ut, inte passar in.

– De som inte passar in löper en stor risk att stötas ut, särskilt om hen kommer in som ny. Man försöker bli av med denne. Men man vill aldrig inse att det är mobbning man håller på med, påpekar han.

Här glider mobbningsfrågan ofta ihop med diskrimineringsfrågan. Män i kvinnodominerade yrkesgrupper och kvinnor i mansdominerade löper en högre risk att bli mobbade. Invandrare har större risk att utsättas för mobbning än etniska svenskar. Risken för att en HBTQ- person ska utsättas för mobbning är minst dubblerad.

– Om du som chef har någon i gruppen som är annorlunda mot de andra så ska du vara särskilt observant på hur den personen behandlas, poängterar Stefan.

Stefan uppskattar att mellan 25–30 procent utsätts för mobbning någon gång under sina liv.

– De flesta kommer att möta på det på något sätt under sina arbetsliv, som mobbade eller förövare, aktiva eller passiva, påpekar Stefan. Som passiv bevittnar du mobbning men gör inget åt det.

Stefan menar att det är lätt hänt att bli passiv förövare mot sin vilja, eftersom ett ställningstagande för den mobbade riskerar att leda till att du själv blir utstött.

– I många fall går det inte att lyfta det till sin chef eller sitt skyddsombud eftersom de kan vara en del av det, säger han. På arbetsplatser där man har väl kommunicerade regler för hur man beter sig mot varandra och hur man som arbetsgivare kommer att agera om det uppstår är det lättare. Har man inte det så är det svårt, poängterar Stefan. Som kollega kan du alltid stötta din arbetskamrat genom att berätta att du ser vad som pågår och att du bryr dig. Det är ett enormt viktigt stöd! påpekar han.