Bakgrund

Vanlig silverfisk (Lepisma saccharina) är en liten, vinglös insekt som tidigare var vanlig i våra svenska hem. Silverfisken och dess släktingar har funnits mycket länge – i över 300 miljoner år. Fossil visar att insekter av samma ordning (Zygentoma) levde redan under karbontiden, långt innan dinosaurierna. Silverfisken är alltså en av de mest ursprungliga och oförändrade insektsgrupperna som fortfarande finns kvar idag.

Den har levt i människans närhet i hundratals, troligen tusentals år, och har spridit sig över världen i takt med att människan och material spridits över världen.

Silverfisken har fått sitt namn från sin silverglänsande kropp och snabba, slingrande rörelser. Den betraktas som ett skadedjur eftersom den ibland kan skada böcker, papper, textilier och kan vålla obehag. Just arten vanlig silverfisk kräver en fuktig miljö, över 70% relativ fuktighet för att trivas. Ofta är då objekten den skadat redan skadade av fukten.

I takt med att vår inomhusmiljö ändrats till en torrare miljö har den vanliga silverfisken inte längre förutsättningar att överleva och är idag relativt ovanlig i våra hem. Den påträffas vanligen i fuktiga källare, bristfälligt ventilerade badrum eller där det kan finnas en fuktskada.

Biologi

Silverfisken är en primitiv insekt. Den är 10–12 mm lång, har en avlång, platt kropp och är täckt av små, glänsande fjäll som ger den dess karakteristiska silverfärg. Kroppen är indelad i segment och baktill har den tre långa borst (två på sidorna och en i mitten). Den har långa antenner framtill och saknar vingar.

Silverfisken är allätare men föredrar kolhydratrika ämnen som stärkelse och socker. Den livnär sig bland annat på mjöl, brödsmulor, hudflagor, hår och döda insekter. Den kan överleva länge utan mat, men är beroende av en hög fuktighet för att klara sig.

Livscykeln är långsam. Honan lägger ägg i sprickor och gömställen. Nymferna som kläcks liknar de vuxna men är mindre och ljusare. Silverfisken ömsar hud många gånger innan den är fullvuxen. Utvecklingen från ägg till vuxen och könsmogen kan det ta upp till 3 år beroende på temperatur och tillgång till föda. Den långsprötade silverfisken kan bli 6–7 år gammal men de flesta individer lever 2–4 år, i optimala, fuktiga och skyddade inomhusmiljöer kan den i vissa fall leva betydligt längre. Den har alltså en ovanligt lång livslängd för en liten insekt.

Levnadsbetingelser

Vanlig silverfisk trivs bäst i varma, fuktiga och mörka miljöer. Den påträffas ofta i badrum, tvättstugor, källare och kök där luftfuktigheten är hög och det finns tillgång till mat. Silverfisken gömmer sig gärna under golvlister, i sprickor, bakom möbler och i skåp. Den är nattaktiv och undviker ljus. Till skillnad från den långsprötade silverfisken kan den inte klättra.

Optimal temperatur för silverfisken är mellan 21–27 °C och den föredrar en relativ luftfuktighet över 70 %. Vid lägre temperaturer och fuktighet minskar dess aktivitet och reproduktion. Silverfisken kan dock överleva vid lägre fuktighet, men förökar sig då långsammare.

Hur kan jag skydda mig?

• Minska och åtgärda fuktproblem, ventilera och använd avfuktare vid behov.
• Täta lister, golvspringor, rörgenomföringar och andra öppningar där insekterna kan gömma sig eller sprida sig.
• Håll golvytor fria från kartonger, tidningar, rottingkorgar, krukväxter och annat som kan ge goda förutsättningar för den långsprötade silverfisken att trivas.
• Använd klisterfällor för att övervaka var de rör sig mest och för att minska populationen.
• Kiselgur (en typ av stenmjöl) vid golvlister är ett effektivt och ”snäll” variant av bekämpningsmedel som är effektivt.
• Undvik att använda cederträ och cederträolja. Det har ingen effekt över tid och kan i många fall bara sprida problemet till andra delar av bostaden.

Sanering

• Om prolemen kvarstår kan du kontakta oss för hjälp.