Bakgrund

Honungsbiet (Apis mellifera), även kallat tambi, är en av våra mest värdefulla insekter för pollinering och honungsproduktion och är en ovärderlig insekt för naturen och vår mångfald. Utan bin kommer vi inte kunna lägga mat på tallriken i framtiden. Tyvärr kan honungsbin bli ett problem om de bosätter sig på olämpliga platser, till exempel i husväggar, skorstenar, vindar eller på andra platser i byggnader där de inte är önskade. När bin bosätter sig på sådana ställen kan de betraktas som skadedjur, särskilt om de utgör en risk för människor eller kan orsaka materiella skador.

Biologi

Bin är sociala insekter som lever i stora samhällen med en drottning, arbetare och drönare. Ett bisamhälle kan bestå av tiotusentals individer. Bina bygger vaxkakor där de lagrar honung och pollen samt föder upp sina larver. Honungsbin är vanligtvis fredliga, men kan försvara sitt bo aggressivt om de känner sig hotade.

När ett bisamhälle blir för stort eller platsen blir olämplig, kan en del av bina svärma. Det innebär att de letar efter en ny boplats. Ibland väljer de då håligheter i byggnader, vilket kan leda till problem för egendom eller människor.

Levnadsbetingelser

Honungsbin söker sig till platser som är torra, skyddade och svåråtkomliga för rovdjur och väder. I naturen bygger de gärna bo i ihåliga träd, men i bebyggda områden kan de välja väggar, tak, ventilation, skorstenar eller andra håligheter i hus. De behöver också tillgång till blommor för att samla nektar och pollen, och vatten för att kyla boet och späda ut honungen, och det finns det gott om i våra samhällen och städer.

När de bosätter sig i byggnader kan de:

• Orsaka skador genom att bygga vaxkakor och lagra honung i väggar, vilket kan dra till sig andra skadedjur eller orsaka funktionsnedsättning i till exempel skorsten eller av ventilationen.
• Orsaka lukt och fläckar om honung eller döda bin börjar ruttna.
• Skapa risk för stick, särskilt för allergiska personer.

Hur kan jag skydda mig?

• Se till att håligheter, springor och ventilationsöppningar i byggnader är täta och att det finns insektsnät där sådant ska sitta så att bin inte kan ta sig in.
• Om du haft problem tidigare är det mycket viktigt att ta bort gamla vax -och honungsrester. Platsen ska sen göras oåtkomlig för bin. Annars är risken stor att andra bin hittar dit igen. Ett annat problem som kan uppstå är att andra insekter kan hitta dit och kan bli ett problem om de senare hittar in i boendemiljön.
• Vid bistick bör du kontakta 1177 för rådgivning. Allergi mot bistick är ovanligt men kan vara allvarligt. Ring alltid 112 vid symtom som andningssvårigheter eller svullnad i ansikte och hals.

Solitära bin

I Sverige finns över 250 arter av solitära bin. Solitär innebär att varje enskild hona anlägger sitt eget bo, samlar föda och lägger ägg. De lever inte i samhällen som honungsbiet gör, men lever ofta i kolonier (på samma plats), till exempel i sandrik mark. Solitära bin är mycket fredliga och sticker ytterst sällan. Solitära bin saneras inte. Exempel på solitära bin:

• Murarbi är ett exempel på bi som oftast gör hålor i fogar i tegelväggar. Andra solitära bin kan påträffas i springor på träfasader, som till exempel Bladskärarbi.
• Sandstekel är ett bi som påträffas vid sandig mark där den gör hål som ser ut som om man stoppat en penna i sanden.

Sanering

• Kontakta alltid bitillsyningsman eller en biodlare som första åtgärd. Ibland kan de hjälpa till att flytta bisamhället på ett säkert sätt. Bina är värdefulla och bör räddas om möjligt.
• Om flytt inte är möjlig bör sanering ske med försiktighet och av professionella skadedjurstekniker. Sanering ska alltid vara sista åtgärden.
• Ger åtgärderna inget resultat kan du kontakta oss för hjälp. Läs försäkringsvillkoret för vad som gäller för just ditt LF-bolag.