Det var en kall novemberkväll i Göingeskogarna utanför Lönsboda. Göran Adielsson hade tagit sig till familjens hus från mitten av 1700-talet för att förbereda inför en jakt med grannarna. Han hade hundarna med sig, lagade lite mat och tände en brasa i vedugnen, precis som han gjort otaliga gånger förr.
Men när han efter en kort stund hos grannen återvände, stod huset redan i lågor.

– Jag hann knappt öppna dörren förrän det small till, rutorna exploderade och värmen slog emot mig som en vägg. Min jacka tog eld, håret också. Jag fick kasta mig i snön för att släcka mig själv, berättar Göran.

En kamp mot minuterna

Eldförloppet var explosionsartat. Röken, lågorna, ljudet av glas som krossades. En annan granne hade upptäckt att det brann och lyckats ta sig in och släppa ut hundarna som stod skällande vid dörren.

– Det är ett under att de överlevde. Den ena hunden sprang flera kilometer genom natten, men kom tillbaka nästa dag, sotig och med ett ben fastkilat i halsbandet. Det är en bild jag aldrig aldrig kommer att glömma. Räddningstjänsten kom en halvtimme senare, men huset gick inte att rädda. Allt brann ner till grunden. Det enda som stod kvar var skorstenen, innan också den rasade i blåsten.

– Hela huset brann som en fackla. Det hade varit helt vansinnigt att försöka rädda något därinne. Jag har jobbat som läkare på akuten och vet hur snabbt man kan bli medvetslös av brandgaser. Några andetag för mycket och man blir liggande medvetslös. Jag är så tacksam att min fru inte var där, hon hade aldrig hunnit ut.

”Det kändes som att en ängel kom”

Mitt i natten, utmattad och chockad, ringde Göran på uppmaning av brandmännen sitt försäkringsbolag, LF Göinge-Kristianstad. Han minns sin tvekan; kunde man verkligen ringa dem vid halv ett på natten? Men i andra änden svarade en röst som lugnade.

– Han frågade om jag hade någonstans att sova, kläder, om jag behövde stöd. Och redan där kände jag mig lite mindre ensam. Klockan tio morgonen efter stod Emma Reinholdsson, skadereglerare på LF Göinge-Kristianstad, på gårdsplanen.

– Jag var så bedrövad och uppgiven. Jag tänkte: hur ska jag orka? Men när Emma kom kändes det som att en ängel stod där. Hon var lugn, saklig och hade redan tagit reda på att huset var fullvärdesförsäkrat. Hon hade också hunnit ringa sotaren och fått bekräftat att vi hade skött våra åtaganden. Hon sa: ”Vi ska hjälpa er, vi ska bygga ett nytt hus åt er.” Det ingav en sådan trygghet.

Från ruiner till rekonstruktion

Kort därefter sattes processen igång. En kontaktman från en byggfirma mätte upp grunden, gick igenom ritningar från när huset renoverats trettio år tidigare och tog del av familjens foton.

– Efter en vecka kom han tillbaka med en rekonstruktion som var så detaljrik att det kändes som att han bott där själv. Vi la till en meter på alla håll så att man nu kan duscha stående på andra våningen. Det gamla huset var charmigt men i vissa avseenden opraktiskt, säger Göran med ett leende.

Kommunen var tillmötesgående, tillstånden ordnades och i april började bygget. Två hantverkare från Broby byggde huset ända från grunden till taknocken. Ett år senare stod det klart.

Ett hus för framtiden

Det nya huset är större och byggt med genuint hantverk i varje detalj, från trappan som ritades på 20 minuter med blyertspenna av en snickare i Osby, till de marmorerade båleväggarna som återskapats med timmer och traditionell måleriteknik.

En lokal entreprenör i Broby ansvarade för uppbyggnaden.

– Projektledaren hade lång erfarenhet kombinerad med en härlig kreativitet. De båda snickarna var sanslöst fingerfärdiga och effektiva. Tillsammans skapade de under ett år ett genuint mästerverk. Inte att förglömma är de kvalitetsmedvetna hantverkare, som de hade till sin hjälp med alla specialarbeten som elinstallationer, rörläggning och måleri, berättar Göran.

– Allt är gjort med sådan finess. Varenda list, varenda fönstersmyg. Det känns som att huset kan stå i 300 år till. Och nu har vi plats för hela familjen med tre barn, sex barnbarn och vänner. Vid jul och midsommar brukar vi vara 20 till 25 personer.

Från uppgivenhet till tacksamhet

När han blickar tillbaka på brandnatten beskriver Göran känslan av maktlöshet. Att stå där i mörkret och se sitt livsverk försvinna på några minuter. Men också lättnaden, när hjälpen kom.

– Jag trodde aldrig vi skulle orka börja om, inte i vår ålder. Men tack vare det stöd vi fick blev den tråkiga processen till något positivt. Det har varit en alltigenom friktionsfri resa – försäkringsbolaget, byggarna, kommunen, alla har varit sakliga och stöttande. Länsförsäkringars handläggare Emma Reinholdsson och deras rekonstruktör har varit till ovärderlig hjälp med allt från rivningstillstånd, bygglovsansökningar och ritning av det nya huset till mängder av goda råd. Malin Linné på skadeavdelningen gav förnuftiga och pedagogiska förklaringar till lösöresvärderingen och vi känner oss väl behandlade.

Göran tystnar en stund, innan han tillägger:

– Vi förlorade huset från 1700-talet, men vi fick en ny början. Och varje gång jag kliver in i vårt nya hem känner jag en enorm tacksamhet för att ingen kom till skada vid branden och för all hjälp och allt stöd vi fått under återuppbyggnadsprocessen.

Läs artikeln och se fler bilder i vår tidning Trygga Tillsammans