Med en gul ukulele, trollerilåda och två röda näsor möter de upp. Sjukhusclownerna Mike och KaBom har precis avslutat ett arbetspass på barnkliniken i Kalmar men är fortfarande fulla av bus och sång. 2015 bildade de Clownlabbet men både Mikael Lovestedt och Martin Ibohm, som de egentligen heter, har arbetat som sjukhusclowner mycket längre än så. De besöker regelbundet barnklinikerna i Kalmar och Västervik med syfte att sprida glädje och bli ett litet avbrott i vardagen för de barn och föräldrar som spenderar mycket tid där.

-Vi fokuserar alltid på det friska i barnet och försöker se bortom sjukdomen. Ibland fungerar vi lite som smärtstillande och får följa med när barnet ska ta ett stick i fingret eller ta något prov. Vi jobbar hela tiden tillsammans med personalen på sjukhuset och ibland ropar de in oss för att det behöver hjälp att avleda, berättar Mike.

Innan varje besök får de en genomgång av sjukhuspersonalen kring statusen på avdelningen och lägger sedan upp en plan kring dagens pass. Vilka barn är här idag? Hur gamla är de? Är det någon som är extra infektionskänslig och därför behöver besökas först?

-Det viktigaste är inte att visa upp att vi är duktiga artister utan mötet med patienten och att läsa av stunden. Ska vi vara lugna, jättetramsiga eller ska vi bara komma in och lyssna? Vi besöker även lite äldre barn och kommer vi in till en 18-åring kanske vi snackar körkort eller gör några trolleritrick, säger KaBom.

Betydelsefullt bus

Ibland passar det inte alls med ett besök och då gäller det att vara lyhörd. De allra flesta är dock positiva till sjukhusclownerna och för många är det höjdpunkten på hela dagen.

-Ibland händer det att ett barn börjar skratta och föräldern bryter ihop. Det kan det visa sig att barnet inte har skrattat på flera veckor och då känner man verkligen att man har ett meningsfullt jobb, säger KaBom.

Några som verkligen vet vad sjukhusclownerna betyder är familjen Karlsson i Lindsdal. Hösten 2022 drabbades Malte av akut lymfatisk leukemi och mamma Elin beskriver det som att hela världen gick under. I början av behandlingen var familjen på sjukhuset fyra dagar i veckan eller mer. Nu är de där någon gång i månaden, men skulle Malte få feber är det raka vägen till akuten som gäller.

-Har vi tur lyckas vi tajma besöken med clownerna - de är helt fantastiska och sprider sådan glädje. Storasyster Lova har också fått följa med mycket till sjukhuset, så de betyder mycket för henne också och båda barnen brukar prata om hur tokiga clownerna är, säger Elin Karlsson.

Fyraåriga Malte är lite blyg, men lyckas ändå få fram vad han tycker är bäst med Mike och KaBom.

-Det är när de busar och trollar, säger han.

Tunga besked

Att vara sjukhusclown innebär således att man kommer väldigt nära familjerna som vistas där, särskilt de som behandlas under en längre period. Det kan därför bli väldigt tungt när man får beskedet att det värsta har hänt - att ett barn har gått bort.

-Man är så pass professionell att man går in i rollen som sjukhusclown, men samtidigt är vi också människor så det är klart att vi påverkas när ett barn går bort. Då känns det bra att vi har varandra att prata med. Vi kan också gå till sjukhuskyrkan eller prata med dem på lekterapin, säger Mike.

Det är också i stunder som dessa som deras jobb känns extra betydelsefullt. Mike och KaBom minns särskilt en händelse med en rolig ballongfigur som de gjort åt en tonårspojke.

-Vi gjorde den veckan innan han gick bort och den var med ända in på slutet. Familjen har berättat att de hade skojat om den och det känns fint att de i stunden och sorgen kunde ha lite kul, säger Mike.