Trots att Calle Åstrand flyttade från Västervik när han bara var några år gammal har han alltid varit staden trogen. Barndomssomrarna spenderades ofta i mormor och morfars sommarstuga och som son till Visfestivalens grundare Hansi Schwarz fick han redan som liten grabb följa med pappa till jobbet i Stegeholms Slottsruin.

–På den tiden var man inte så intresserad av musiken, då var man mest intresserad av läsk. Men jag kommer ihåg att det var spännande att springa runt backstage, även båtutflykterna som vi gjorde med alla artisterna. Ett starkt barndomsminne jag har är när Fred Åkerström gav mig fem kronor för att köpa en glass, då var jag kanske 7-8 år, berättar han.

Musikintresset växte dock till sig med åren och Calle Åstrand har länge varit engagerad i Visfestivalens styrelse. När Hansi gick bort 2013 fick Calle erbjudande om att ta över rodret –ett beslut som inte var helt självklart.

–Jag fick frågan redan när pappa levde, men då sa jag nej. Han var en ledare som gillade att bestämma medan jag mer ser det som ett grupparbete, så vi hade bara rykt ihop. Att jag sedan tackade ja var lite av ett egoistiskt beslut. Visfestivalen är ju den roligaste veckan på året så jag började tänka på vad som händer om det inte finns någon festival i Västervik – då vill man ju inte åka hit. Så det var bara att kavla upp ärmarna och försöka hjälpa till.

En firmafest för musiker

Tillsammans med bland annat Morgan Jonsson, Anna Hydbom-Ulvaeus och Björn Ulvaeus har han de senaste åren förvaltat, utvecklat och breddat Visfestivalen. Idag är det inte bara ”gamla farbröder med gitarr” som står på scenen. I somras gästades man exempelvis av Sarah Klang, Melissa Horn och Weeping Willows. Det har dock varit viktigt att behålla Visfestivalens själ och hjärta – att vara en mötesplats dit artisterna vill åka.

–Det viktigaste Hansi gjorde som arrangör var att göra Visfestivalen till en firmafest för musiker. De åker inte bara hit för att spela och tjäna pengar utan också för att umgås, äta middag och åka på utflykter tillsammans. Det finns även en fin gemenskap mellan artister, personal och publik, och det är nog en av anledningarna till att vi lyckats så bra.

Calle framhäver också Visfestivalens sponsorer, inte minst under pandemin, då sponsorerna bland annat gjorde det möjligt att livestreama konserterna på nätet.

–Kultur är viktigt, som bensin för själen. Dessutom betyder Visfestivalen mycket för regionen. Utan våra sponsorer skulle vi inte kunna hålla den kvaliteten vi gör och vi hade inte haft möjlighet att genomföra festivalen under pandemin.

Humorn som terapi

Och på tal om kultur. Förutom att ratta Visfestivalen (som Calle beskriver mest är en ”hobbyverksamhet”) arbetar han även som manusförfattare och regissör. Han må vara lite av en doldis för allmänheten, men i branschen är han känd och har vunnit flera fina priser för sina reklamfilmer. Bland hans lite mer folkliga alster hittar vi Julkalendern Mirakel som han regisserade 2020, samt kultklassikern Kenny Starfighter som sändes 1997 och som nu har fått en uppföljare. Under hösten har vi återigen kunnat följa Johan Rheborg som den lite fåfänge och inte så supersmarta rymdhjälten, på uppdrag att stoppa den ondskefulle Dr Deo.

–Det var ingen självklarhet att det skulle bli en uppföljare, men under tiden min fru genomgick en cancerbehandling och jag följde med henne till sjukhuset började jag tänka på Kenny Starfighter och vad som hände med karaktärerna 25 år senare – till exempel att Kenny har fått pottfrisyr och gula tänder, bland det värsta som kan hända en sådan person.

Nu är det snart ett år sedan cancern tog hennes liv och Calle berättar att humorn och jobbet har blivit en slags terapi och hjälpt honom genom sorgen.

–Vi hade varit tillsammans i 28 år så det är klart att livet går lite upp och ner nu när hon inte finns mer. Samtidigt är det viktigt att inte gräma sig, utan försöka tänka på roliga saker. Och jag har alltid haft lätt för humor.

Själv skrattar Calle gärna åt klassiker som Monty Python och Fawlty Towers, komiker som Ricky Gervais och Eddie Izzard eller svenska humorgäng som Lorry och Killinggänget. Att han också är ett stort Star Wars-fan är kanske inte helt otippat, och det var faktiskt på den vägen som Kenny Starfighter kom till. Nämligen när Calle och en barndomskompis, som också är från Västervik, ritade teckningar till varandra. Han kom på namnet Kenny och Calle kom på Starfighter. En mix av coolt och lite löjligt, precis så som de ville ha det.

–När vi sedan skulle göra tv-serien hjälpte Johan Rheborg oss att ta fram karaktären och det var ganska långt ifrån våra teckningar – som mer var mantel och pyjamasbyxor. Att Kenny skulle vara korkad kom vi fram till under repetitionerna. Det funkade helt enkelt inte med barnen, så då bestämde vi att han skulle vara mindre begåvad än dem och att de skulle vara hjältarna.

Idag har Calle känt Johan Rheborg i 30 år och nu för tiden är de inte bara arbetskamrater utan också goda vänner. Förutom humorn har de en annan gemensam nämnare, nämligen intresset för gamla racerbilar.

–Johan har en gammal Mustang och jag en Corvette. Om bilarna fungerar så tar vi en tur, men det har de inte gjort på länge, skrattar Calle.