Elisabeth tog sig fram till sin stuga i en gummibåt

I januari 2024 förbyttes den vackra sjövyn med sina vita hägrar i ett ostoppbart, mörkt vattenflöde med vassa isflak som pressade sig allt närmare stugorna vid Finjasjöns strand. Elisabeth Svensson var en av de som drabbades.

Elisabeth Svensson i sin stuga.
Foto: Sven Persson/swelo.se

I ett försök att ta sig fram till sin stuga i det stigande vattnet, rodde Elisabeth och hennes granne ut i en liten gummibåt. Infarten till hennes stuga på Garnvägen, strax norr om Björkvikens badstrand, var helt lagd under vatten. Vattennivåerna hade stigit sedan den 4 januari. Då var nivån mer än två meter högre än normalt. Och denna dag, i slutet av januari, närmade sig nivåerna i Finjasjön rekordnoteringen från 2002, då många fastigheter fick vattenskador.

Omslöts av isvatten

Men när Elisabeth skulle kliva ur båten halkade hon på den isiga durken och föll överbord. Det iskalla, svarta vattnet slöt sig om henne.

– Jag blev iskall ända in i märgen. Min granne hjälpte mig att skydda bilsätena med plast så att jag kunde köra hem. Men nedkylningen gjorde mig sjuk i flera dagar, berättar hon.

Elisabeth, som arbetar som specialistläkare i allmänmedicin, har en djup relation till stugan. Hon tog över den efter sina föräldrar och har tillbringat tid här sedan 1969, då hennes familj köpte fastigheten med både boningshus och gäststuga.

– Jag älskar min stuga, sjölivet och fåglarna här. Jag tänker behålla den, säger hon, trots det som hände i januari 2024. Det var inte första gången översvämningar drabbat platsen. 2002 var skadorna på huset ännu värre.

– Den här gången slog isflaken sönder mycket. De krossade grunderna till både gäststugan och redskapsboden, som fick göras om. Det var ett jättejobb för byggarna.

Vattnet kom från alla håll

När vattennivåerna började stiga följde Elisabeth utvecklingen noga.

– Det blev bara mer och mer vatten på tomten, och till slut förstod jag att det var kris. Men då gick det inte längre att ta sig in på tomten.

Flera grannar försökte skydda sina hus med sandsäckar.

– Men det hjälper ju inte när hela sjön svämmar över. Vattnet kom från alla håll.

Elisabeth kontaktade sitt försäkringsbolag, LF Göinge-Kristianstad, som snabbt skickade ut en handläggare.

– Det var lätt att få tag på dem och jag fick genast bra hjälp. Det var en enorm lättnad.

De möttes på stora vägen ovanför Garnvägen: på Hovdalavägen.

– Handläggaren sa åt mig att inte försöka ta mig fram till huset. Han ville skydda mig och lovade att de skulle ta hand om allt när vattnet sjunkit undan. Och det gjorde de.

Samma försäkringsbolag

När de väl kunde ta sig fram var källaren fylld med vatten ända upp till översta trappsteget, och grus och sten hade sköljts in. Vattnet pumpades ut, gruset sanerades bort och källaren avfuktades. Gäststugan fick lyftas undan och grunden göras om. Det blev ett samarbete mellan byggare, snickare, elektriker, saneringsfirma och kranförare.

– Alla entreprenörer som LF Göinge-Kristianstad anlitade gjorde ett fantastiskt jobb. Allt sköttes väldigt smidigt.

Det är ingen slump att Elisabeth har sin stuga försäkrad hos LF Göinge-Kristianstad, berättar hon:

– De hjälpte oss redan efter översvämningen 2002, och mina föräldrar berömde dem så mycket. Mamma sa alltid att ”dem ska vi ha kvar”. Och det har jag fortsatt med.

Översvämningen flyttade även på redskapsboden, som hamnade på sidan och fick lyftas tillbaka med en kran. Den lilla boden har en speciell historia.

– Den är en gammal kiosk som kom flytande hit över sjön för många, många år sedan. Först gjorde min pappa om den till ett utedass, så den har verkligen haft många liv, säger hon och skrattar.

Utökat med drulleförsäkring

Numera har Elisabeth lagt till en allriskförsäkring, även kallad drulleförsäkring, till sin hemförsäkring. Den täcker sådant som hemförsäkringen inte omfattar vid oförutsedda händelser.

– Allriskförsäkringen täcker även trädgården. Och den flöt ju i väg – planteringar, buskar, allt, tog vattnet med sig.

När sommaren 2024 kom, kunde Elisabeth äntligen njuta av sin stuga igen.

– Jag sover över här, eldar i kaminen och njuter av naturen. Ofta ser jag ägretthägrar nere vid sjön – vackra, vita fåglar som lyfter så elegant. Pappa brukade alltid fråga vad jag skulle göra med stugan när han inte längre fanns. Och jag sa att jag skulle ha den kvar. Och här är jag. Nu vet jag att jag klarar översvämningar, om de kommer igen.