Utgå ifrån barnets frågor

En bra grundregel är att prata med barn utifrån deras egna frågor. Besvara den fråga du får på ungefär samma nivå av komplexitet som frågan har. Om ett yngre barn frågar ”Är det krig?” kan du svara ”Ja, just nu är det krig i ett land som heter Ukraina”. Undvik alltså att göra dina svar mer komplicerade än vad barnet faktiskt frågar efter. I takt med att barn blir äldre uppfattar de desto mer och behöver också få vuxenvärldens stöd i att reflektera över och förstå vad som sker runt dem. Barnets frågor är dock fortfarande en viktig utgångspunkt.

Inbjud till samtal – på barnets villkor

Vad händer om barnet inte ställer några frågor alls? Betyder det att barnet har full koll och varken oroar eller bryr sig om det som sker? Nja, riktigt så behöver det inte vara. Om du har ett skolbarn som inte nämner kriget kan det vara på sin plats att ställa en fråga för att inleda ett samtal. Du kan till exempel fråga ditt barn om de talat om händelsen i skolan eller om barnet har några frågor eller funderingar kring det som sker. Det kan bli en bra inledning till ett samtal som fortsättningsvis kan utgå ifrån barnets frågor. Om barnet svarar att det inte vill tala om saken alls kan du säga att du finns där om barnet skulle ändra sig.

Källkritik

Äldre barn som själva tar del av nyhetsflöden kan behöva hjälp att sålla i det de tar till sig. En diskussion om det är minst lika viktig som att bemöta barnets frågeställningar.

Undvik lögner

En vanlig fundering från föräldrar är om man måste berätta hela sanningen för sitt barn. Även där är svaret beroende av barnets ålder. Om ett yngre barn frågar om det kommer bli krig här vill du kanske lugna barnet. Och det är ok! Utan att ljuga kan du säga något i stil med ”Nu är det krig i Ukraina, men det är inte krig här.” På så sätt undviker du lögner och därmed att barnet tappar förtroende för dig. Samtidigt undviker du den komplicerade diskussionen om vad som kan komma att ske med risker, prognoser och spekulationer.

Oroliga barn

Vissa barn blir givetvis väldigt oroliga av det som sker och kanske tar upp frågor om det ofta. Frågor av typen ”Blir det krig här?”, ”Kommer vi bli bombade nu?” eller ”Måste vi fly?”. Om barnets frågor är många och barnet inte lugnas mer än tillfälligt av dina svar kan det vara bra att begränsa tiden ni talar om detta. Bestäm en tid varje dag då ni talar om kriget och övrig tid talar ni om annat.

Begränsa inflödet

Med barn i hemmet är det också klokt att begränsa mängden tid som ni lyssnar på nyheter eller talar om kriget. Försök att göra det på tider då barnen inte hör för att minska deras exponering. Ibland kan en begränsning göra gott även för dig själv.

Aktivera er tillsammans

En sak som kan lugna barn är att tillsammans göra en aktivitet där man engagerar sig i frågan. I just detta fall kan det vara att skänka pengar till en hjälporganisation eller samla in saker till insamlingar.

Kom ihåg dig själv

Och du, glöm inte att ta hand om dig själv också. Din oro påverkar dina barn, så gör saker som får dig själv att stå ut i det som sker. Behöver du professionell hjälp för att kunna fungera som förälder så dra dig inte för att söka den.

Sammanfattningsvis

1. Låt dina svar utgå ifrån ditt barns frågor.
2. Om ditt barn inte frågar så bjud in till samtal och tydliggör att du finns där om barnet vill tala.
3. Begränsa mängden information barnet tar del av i media.
4. Tala med äldre barn om vikten av källkritik.
5. Ta hand om dig själv också.

För ett mer utförligt samtal om detta pratar psykologerna Liv och Lars mer om ämnet i deras podcast Barnpsykologerna