En annorlunda lösning

Träna bör man, då mår man bra. Men vad gör man om kroppen säger nej? Micko Dahlqvist, 66 år, drabbades för några år sedan av artros och testade den något okonventionella metoden att springa bort sina smärtor.

– Jag lyckades inte springa bort artrosen, det kan man inte göra. Men jag har lyckats hantera smärtan genom att göra något positivt istället. Det kan göra sjukt ont de första 100-200 meterna, men efter en stund får jag igång endorfinerna och då gör det inte ont alls längre.

Det hela började med att Micko Dahlqvist var ute på en promenad med hunden. Micko var diagnostiserad med artros sedan tidigare och plötsligt slog smärtorna till så illa så att hon inte kunde ta ett steg till.

– Men jag tänkte, hem måste jag ju och ska det ändå göra så jäkla ont så kan jag lika gärna springa, då går det fortare. Och så började det. Är jag på stan idag och det gör ont, då springer jag en bit så gör det inte alls lika ont längre. Det är klart att det kan se knasigt ut men det funkar!

Det är verkligen aldrig för sent att börja träna

Micko Dahlqvist tränar ihop med sin man. Hon säger att det hjälper både motivationen och disciplinen, även om just motivationen kanske inte är det första Micko behöver hjälp med. I början lyckades hon till och med träna för mycket.

– Vi blev så jäkla taggade när vi började så jag sprang sönder mig. När jag var ute på en löprunda i skogen så kände jag att nån liten kant på vristen kändes konstigt och så sprang jag någon halvmil till, och det var ju inte bra. Jag hade fått en stressfraktur i foten och fick hoppa runt på kryckor några månader, för helt stilla kan jag bara inte sitta.

Innan de började springa hade varken hon eller hennes man tränat förut, berättar Micko.

– Jag hade aldrig tränat förut i hela mitt liv, men första gången jag provade att springa så skulle jag ju bara hem och det kändes ju bra, så varför ändra ett vinnande koncept. Sen sprang jag 1,5 km, gången därpå sprang jag 3 km. Att klara av 5 km utan att känna att jag skulle dö tog några veckor. Min man hade heller aldrig rört sig tidigare, han hade i princip aldrig lyft mycket tyngre än en datormus innan, men jag fick med honom och så har vi peppat varandra. Så det är jättemycket tack vare honom som intresset har kommit.

För att kroppen ska hålla bättre och orka längre har Micko börjat träna Crossfit. En omåttligt populär träningsform som går ut på att man tränar med hög intensitet och stor variation.

– Det har gjort att jag fått bättre styrka i resten av kroppen också, inte bara benen. Det bygger på både styrka och balans, total kroppskontroll. Vi använder olika hantlar, skivstång och kroppsövningar som burpees. Och ofta i ett jäkla tempo. Och det häftiga är att först vid 66 års ålder så lärde jag mig att klättra i rep ända upp i taket. Sen hängde jag där uppe och var tvungen att skrika till coachen ”hur fan kommer jag ner nu”.

Ett nytt intresse

När barnen fick höra att gamla mamma börjat träna såg de mest ut som frågetecken. Dels i form av oro för hur det skulle gå med artrosen och dels för att det kanske inte är så vanligt att börja träna crossfit och löpning efter pensionen. Men sen är Micko Dahlqvist inte helt vanlig heller.

– I början sa de ungefär ”gamla kärringen – du är ju inte riktigt klok, du kommer slå ihjäl dig!” Men nu tycker de att jag är häftig och brukar mest påpeka hur stark jag blivit. Nu pratar vi träning hela tiden, det är tips hit och dit, vi visar hur långt vi kommit och sådär. Det är jättekul!